Då kör vi... igen.

Detta är nog bara trehundrafjortonde gången jag påbörjar en blogg.
Känns inte det fint och betryggande för dig kära läsare?
Att du inom loppet av 0,2 sekunder insåg att med största sannolikhet kommer detta inte bli den där pålitliga favoritbloggen med ständiga uppdateringar och underhållande kvickheter som du hoppades på?

Well well, låt oss glädjas över att det struntar jag i och att jag pinnar på här i min egen förträffliga lilla takt så gott det går ändå. Okej? Med lite tur får vi båda som vi vill och detta blir den bloggen som lyckas hålla sig kvar och liksom vägra släppa taget om min flyende entusiasm. Yes.

Förövrigt så sitter jag här och är sådär sliten som man bara kan vara efter första semesterveckan - spenderad på marstrand tillsammans med två finfina kamrater, alldeles för lite sol och alldeles för många vinboxar (nu ljög jag, det finns inget som heter för många vinboxar, men min poäng gick fram va?).

Imorgon är det rehab med min prinsessa Ida, vi ska vara nyktra hela dagen för att vila upp oss inför partyveckan som kommer. Uppoffringar man gör för hälsans skull kamrater.